Jag tror på människan

Sverige har förlorat ett val.
Det spelar ingen roll om jag röstar höger eller vänster. Vad som spelar roll är att jag och 6 793 494¹ med mig inte röstade på Sverigedemokraterna!
Är detta då en demokrati om SD får en möjlighet att representeras i Riksdagen trots att 94% av Sveriges befolkning tar avstånd från det? Lever vi i en demokrati om flera miljoner vaknar upp dagen efter ett val med svidande ont i magen, panik innanför pannbenet och ett hopp om att allt bara var en mardröm?
Jag skäms inte över valresultatet. Jag tror på människan. Jag var på Sergels Torg klockan 19 igår och sjöng, tillsammans med 6 000 andra; "Vad ska vi göra? Krossa rasismen! Vad ska vi göra? Krossa rasismen! När? Nu! När? Nu!" och jag har svårt att minnas när jag rös så senast.
En talare klev upp och uppmanade folkmassan att kämpa för jämlikheten överallt. På fritidsgårdar, i föreningar, i den egna kommunen, you name it. Jag kände, som säkert många andra, en låga tändas. Jag blev inspirerad att verkligen göra något. Att gå från professionell sofftyckare till politiskt aktiv. Jag blev inspirerad att verkligen gå ut och försvara jämlikheten och så tror jag att många med mig känner.

Tillbaka till demokratin. Är det ett demokratiskt fungerande system om 94% av Sveriges befolkning känner sig illa till mods dagen efter ett val? Är det ett demokratiskt fungerande system om ~50% av befolkningen blir missnöjd oavsett om vi får en Rödgrön eller Alliansregering? Är det ett demokratiskt fungerande system om vi som sympatiserar med ett parti får lägga våra egna ideologier åt sidan för att värna om det politiska samarbetet? Centerpartiet tvingas backa på kärnkraftsfrågan, Vänsterpartiet tvingas backa på många skattefrågor. Vem gynnas av ett blocktänkande? Och, framför allt; Har vi, medborgarna, valt att politiken ska se ut såhär? Är det inte åt oss politiken ska verka? Får vi ha en åsikt om blockpolitiken eller är det ett beslut som toppolitikerna fattar åt oss eftersom vi inte är lika politiskt sakkunniga? Är det demokratiskt?
I valet 2010 röstade vi fram en president, inte ett politiskt parti. Det handlade om Reinfeldt vs Sahlin, inte Moderaterna vs Centerpartiet vs Miljöpartiet vs Kristdemokraterna vs Vänsterpartiet vs Socialdemokraterna vs Folkpartiet. Det stod inte sju olika ideologier mot varandra utan två krystade axplock mot varandra. Om jag röstade på Alliansen skulle jag kanske få några av mina ståndpunkter på agendan och om jag röstade på de Rödgröna skulle jag kanske få några av mina ståndpunkter på agendan.
Svensk politik har reducerats till ett lotteri för oss väljare. Vi vet inte riktigt om vårt parti får några av sina kärnfrågor framlyfta eller inte. Vi ser dels de program som de enskilda partierna presenterar och dels de gemensamma blockprogram som koalitionerna kommit överens om och oftast finns det ingen som helst anledning för oss att ens ögna igenom de enskilda partiernas program eftersom de antagligen måste backa på de flesta punkterna.
Vem gynnar då samarbetet? De två största partierna i vardera samarbete kan ju lyfta fram de flesta frågorna, om än tvungna att be övriga partier om lov. Och de små partierna gynnas, även dem, av koalitionerna eftersom de antagligen aldrig skulle kunna röra makten annars. Men är det värt att överge ideologierna för att sitta på andra-, tredje- eller fjärdestol och nästan vidröra kronan? Är det värt det för oss väljare? Visst, alla regeringspartier har ett visst inflytande men det förutsätter att de är villiga att hugga av en och annan hjärtefråga.

En sista tanke om Sverigedemokraterna: Visst känns det läskigt att ett främlingsfientligt parti har tagit en plats i Sveriges riksdag. Det låter rentav absurt att ens formulera meningen. Visst känns det som ett slag i magen att över 300 000 människor la sina röster på ett rasistiskt parti med rötter i vit makt-organisationer. Men (och det här är ett stort men) det är inte över! Sverige är och kommer inte att bli mer främlingsfientligt för att ett sådant parti har trätt in i riksdagen. Sveriges befolkning är inte mer rasistisk än tidigare bara för att Åkesson med vänner fick 5.7% av rösterna.
Att så många röstade på SD har mycket att göra med de etablerade partiernas hanterande av integrationspolitiken, vilket har erkänts av dem själva. De försök som har gjorts att inte ens ta debatten med Sverigedemokraterna har endast gynnat dem då ingen har kunnat säga emot. Väljarna blev lovade ett snabbt och effektivt sätt att skapa jobb och det är, som Fredrik Reinfeldt med många andra själv sa: "Valets viktigaste fråga". Att Sverigedemokraterna har kunnat erbjuda en till synes kvick och effektiv lösning på den frågan har givit dem många röster. Väljare har presenterats den vinkeln av partiet. Vad som dock inte presenterats lika utförligt och naket är tillvägagångssättet och det är säkert många som fortfarande tror att SD inte är ett främlingsfientligt parti eftersom det, på dem själva, inte låter så.
Vi som från allra första början har tagit ett aktivt avstånd från partiet har kunnat syna det som vi försöker syna alla partier och på sätt sett igenom de välpolerade fasader partiet ger sken av att bestå av.
Det är fel på integrationspolitiken, det är det. Annars skulle inte så många människor kräva en förbättring. Men att minska invandringen med 90% är självklart inte den rätta vägen. Det krävs mer, inte mindre, satsningar på integrationspolitiken. Det krävs ett humanare mottagande av asylsökande och flyktingar, fler bostäder, och många andra satsningar jag inte ska gå in på djupare här då det finns många bättre plattformar än just denna blogg för detta ändamål.
Det krävs, som Obama sa, en förändring. Fast här ska förändringen även realiseras!

Att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen innebär inte jordens undergång. Det är trots allt vi, människorna, som är demokratin. Glöm aldrig det!

____________________
¹Antal röstberättigade som inte röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2010, 2010-09-21 (7 123 651 röstberättigade, 330 157 röstade på SD)